Hur var det med prinsessan och draken?

I sagor från förr fanns det alltid en modig prins, en vacker prinsessa och en hemsk drake, häxa eller något annat som symboliserade det onda. Alla roller var givna; prinsessan var bunden av draken, häxan eller något annat otyg. Prinsen var den enda som kunde rädda henne, döda draken och befria prinsessan. Som pris fick han henne och halva kungariket. Sedan levde de lyckliga resten av livet tillsammans, och så var sagan slut. Men i verklig livet är det ju just där det hela börjar. Prinsen och prinsessan ska leva tillsammans. Vad händer sedan? Lever de på rosa moln efter det? Har de bekymmer som de måste ordna? Hur gör de för att lösa sina inbördes tvister? Tänk om prinsen inte alls är den där räddande prinsen utan lika elak som draken? Eller om prinsessan är lika hemsk och ond som häxan?

Vårdnadstvister uppkommer då en har problem

Vi ska komma ihåg att de flesta "prinspar" har det bra och är normala, friska, och fullt fungerande människor. Fullt fungerande personer kan ta hand om barn, och låter barnets behov komma före de egna problemen. Det glömmer vi lätt i detta sammanhang. Det är när någon av föräldrarna har problem; psykiska, drogproblem eller personlighetsstörningar, psykiska sjukdomar, eller är autistiska eller har andra problem som det oftast uppstår vårdnadstvister. Det kan vara omsorgsbrist; vilket oftast beror på att föräldern har en narcissistiska, psykopatiska sociopatiska drag. Det är i de fall som barnen riskerar att fara mycket illa. Ofta uppstår vårdnadstvister då den ena föräldern försöker skydda barnet. I de fallen är et alltid en grannlaga uppgift att bistå den föräldern i hens försök att skydda barnet, och här måste hela rättsväsendet ställa upp.

Ensam vårdnad - varför är det bra?

Det är bättre för ett barn att ha en bra förälder än två som tvistar om barnets omvårdnad. Det är värre för ett barn att behöva umgås eller bo med en förälder som förgriper sig på det, som misshandlar det, eller som ignorerar barnets omsorgsbehov. Lagen säger att i sådana fall ska en förälder ha ensam vårdnad då föräldrar har samarbetssvårigheter. Tyvärr agerar inte rättsväsendet, eller sociala myndigheter utifrån detta, inte heller bryr de sig om att lyssna på barn som hamnar i kläm. Trots att lagen klart stipulerar att barn skall komma till tals i alla frågor som rör deras vårdnad, boende och umgänge. Ibland har till och med polis (!) och sociala myndigheter kommit och hämtat barn som inte vill bo, eller umgås med den ena föräldern. Då måste man fråga sig hur bra det blir för barnet, att hämtas med tvång till ett boende eller umgänge? Är det, det bästa för barnet själv?

6 okt 2017